Bela Lugosi

Och så kommer den där känslan över mig igen; att något saknas. Att jag längtar och väntar, väntar och längtar i en enda salig röra. Det är naket och kallt. Sterilt. Och jag blickar ut över pusselbitarna som ligger utspridda över golvet. Förundras över den bild jag inte får ihop.
Förundras över hur den bild jag en gång hade för mitt inre inte överensstämmer med det jag nu försöker få ihop. Så vi klipper och klistrar och tänjer på gränserna. Och någon gång ska pusselbitarna väl ändå gå ihop?

Problemet är dock bara att ingen kan förstå. Alltså lägger jag locket på.