Längtan, saknad, livet.

Jag tar tillbaka att det inte kändes, för det gjorde det. Det var iskalla vindar mot mitt anlete och en dimma som sakta tornade upp sig kring mig. Att upptäcka att jag fortfarande längtar och väntar. Att det inom mig finns en girighet jag ej kan stilla; en törst av sällan skådat slag. En törst som gör mig yr och liten, skör och bräcklig.

En blandning mellan längtan och farhågor; en påminnelse om myntets båda sidor och om livets alla skeden. Att inse att man måste smaka lite surt för att få smaka sött, men att det sura smakar så förbaskat surt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0