Pessimisten.
Typiskt mig att när något går bra börjar jag tvivla; varför skulle han välja mig när han kan hitta någon mycket smalare och snyggare? Varför välja mig när det finns tjejer som är smartare och mer framgångsrika än jag? Vi ska ses nästa vecka och inom mig känns det redan som om jag förlorat. Borde jag ens ge mig in på detta? Om inte jag kan tycka att jag är värd honom, hur ska han kunna tycka det då? Och om jag ständigt går omkring och känner så här, hur fan ska jag någonsin hitta en partner, göra karriär och överhuvudtaget må bra med mig själv?
Det känns lite som att det inte spelar någon roll hur mycket jag tränar, jobbar, går i terapi. Mitt självförtroende blir aldrig bättre. Hur gör man?
Natalie uppmärksammade mig på hur mycket som hänt sedan jag var 14-15 och led av social fobi så till den grad att jag inte ens kunde titta folk i ögonen. Men det går för långsamt. Har jag tur hinner jag känna mig tillfreds med mig själv lagom till jag är 40 och börjar få hängbröst och räknar ner inför klimakteriet. Blir tokig på mig själv!
Man blir faktiskt skitförbannad när man läser ditt inlägg, du som har allt en ung tjej kan begära. Ett utseende som vem som helst kan avundas dig,intelligens, klokhet och godhet, förmågor som du nog inte ens själv begriper att du har. Vad är detta för en ung guru, som får dig att tro att DU inte skulle vara värd honom, troligen är det snarare tvärt om min vän, är han värd DIG?????
Ingen mer än du själv kan vända dina självömkande negativa tankar. Visst finns det vackra framgångsrika och till synes självsäkra unga tjejer,ofta dussinvaror, som om man skrapar lite på ytan snabbt krackelerar till intet. Du är ingen dussinvara var så säker.
Om man alltid följer samma fotspår, så når man alltid samma plats! Ändra kurs!!
Big Berta
