Fiktion.
Du såg på mig med en tankfull uppsyn. Den där blicken som inte ens en lögndetektor skulle kunna dissikera. Vägen vi vandrade kantades av snö och is, som om moder jord visste att det var sista gången vi sågs. Din varma andedräkt bildade små moln mot den kalla luften. En kamp mellan kyla och värme, en kamp mellan allt vi en gång var och det vi blev.
De sista skälvande timmarna, en ambivalens kring att ta din hand och leva de sista timmarna som om inget annat existerade, eller bara låta dem passera i apatins tecken.
Att rädda sig själv från ett förlist skepp, innan vi nödställda spolas i land, sargade av vågornas obarmhärtighet.
Den ständiga kampen mellan hjärta och hjärna, kropp och själ.
De sista skälvande timmarna, en ambivalens kring att ta din hand och leva de sista timmarna som om inget annat existerade, eller bara låta dem passera i apatins tecken.
Att rädda sig själv från ett förlist skepp, innan vi nödställda spolas i land, sargade av vågornas obarmhärtighet.
Den ständiga kampen mellan hjärta och hjärna, kropp och själ.
Kommentarer
Trackback
